Demokrati i Thailand
Redaktör!
Vi möts dagligen av rapportering av ett skrämmande våld i Bangkok. Soldater skjuter dagligen på, inte längre helt, obeväpnade civila. Rödskjortorna har byggt formidabla befästningar inne i Bangkok. Det råder ett mycket spänt läge.

Men vad som inte tillräckligt tydligt framgår av rapporteringen är att det på den ena sidan i denna konflikt står de, som flera gånger har blivit bestulna på majoritetens valresultat. Mot denna legitima majoritet, som f.ö. framträder under namnet ”Den nationella förenade fronten för demokrati mot diktatur” står en självutnämnd regeringsmakt, som ägnar sig åt att förtrycka denna majoritet. Den så vunna tiden använder den till att berika sin elit.

Annorlunda lät rapporteringen när de polska varvsarbetarna i Gdansk och förtryckta medborgare i Östtyskland demonstrerade för demokrati och frihet. Den grundläggande konflikten är ändå nu densamma. Men när det gäller Thailand är rapporteringen ännu värre. Där har val, fast inte fria, genomförts. Det är ändå klart att majoriteten har blivit ”snuvad” på sina politiska rättigheter.

I svenska media skildras på nyhetsplats huvudsakligen denna konflikt rent kliniskt, d.v.s. man tar inte ställning för någondera parten. Beskrivningen av den bakomliggande konflikten förträngs. Ofta inskränker sig rapporteringen till TT:s faktarapportering. Återkommande beskrivningar av denna grundläggande konflikt skulle sätta viss press på Thailands antidemokratiska krafter. Den svenska journalistkåren har betydande privilegier för att i sin rapportering stå för demokrati och mänskliga rättigheter. Mig förefaller det som om tidningarnas, även HD:s, rapportering i detta fall har svikit sin plikt.

Domsten 14 maj, 2010.
Wilhelm Otto

Insädare sänd till HD.