Vad har vi för options?
Den 12 augusti 2010 hade Helsingborgs Dagblad två intressanta artiklar – en om kriget i Afghanistan och en om handikappades valmöjligheter.

När det gäller Afghanistan ställde dr Daniel Braw oss inför valet av en hövding i en Kabulfamilj, som handlar med knark i ofattbar skala eller hans talibanska vedersakare; när det gäller de handikappade ställer en ombudsman i handikappsrörelsen oss inför två väldigt precist utarbetade alternativ. Båda har ger oss auktoritära valet mellan svart och vitt (precis så här måste det vara) eller den som inte är med mig är mot mig. Det borde finnas en möjlighet till nyansering och vi borde slippa ett val mellan pest eller kolera.

Uppe i våra nordliga trakter förefaller detta auktoritära vara ett förhållningssätt som infördes med kristendomen. Mot det kristna kravet på det absoluta fanns det här och var ett hedniskt förhållningssätt, som öppnade för att även om man hade lite olika åsikter som t. ex att man trodde på olika gudar, man ändå kunde samarbeta. Kungarnas och krigarnas asadyrkan levde tillsammans med och bredvid vanligt folks vanadyrkan med hopp om fred och riklig avkastning.

Alla har vi väl hört om att Paulus i Aten hittade ett altare för offer till en okänd gud. ”Måtte jag inte ha glömt bort någon av dem!” tycker man sig höra en vidsynt Atenare säga.

Men det är klart att auktoritär beslutsmiljö är en funktion av att vi valt auktoritära representanter till beslutande församlingar. Kanske vi skulle försöka ändra på det?
Wilhelm Otto