wilhelmotto.se - Individen i samhället

Individen i samhället.

Innehåll.

Ny kunskap om individen genom psykoanalys.
Senare kapitel i utvecklingens historia.
Hormonforskning.
Babianstammens katastrof?
Blicken framåt.

Samhället består av individer. Därför är vår kunskap om individer avgörande för vår samhällskunskap. Vår kunskap om individerna har ökat påtagligt sedan WWII. När vi skriver om statskunskap och sociologi glömmer vi ofta bort att de, som vi läser, skriver av, och kanske beundrar, bara hade kommit en bit på vår kunskapsbyggande väg. Så mycket mer beundransvärd framstår klokskapen då t.ex. hos de plantageägare, som under slutet av 1700-talet skrev den amerikanska författningen. Och de skrev och tänkte under en tid när utvecklingsbetingad förändring gick sakta med små musasteg. Jag vill här ställa frågor om var i utvecklingen av individ i samhället nu är. Jag ser en fortsatt utveckling, men i delvis nya banor.

1. Ny kunskap om individen genom psykoanalys.

När jag tänker tillbaka på min avhandling, som skrevs i mitten på 80-talet så ser jag nu att den byggde på gammal forskning om människan. Centralgestalterna är hämtade bl.a. från Frankfurterskolan med Theodor Adorno som en av de främsta. Adorno hörde till dem som skaffat sig kontakter västerut från det nazistiska Tyskland, och flydde slutligen nazisterna.

Det var Sigmund Freud, som med psykoanalysen öppnade nya möjligheter att förstå det mäskliga sinnet. Freud betonade de tidiga barndomsupplevelserna och de spår dessa satte i sinnet. Men vetenskaplig utveckling är en process som tar tid. Striderna mellan freudianerna och deras ättlingar på ena sidan och de som menade att trots alla förklaringar är det avgörande om man når terapins mål eller ej. De menade att inte heller psykoanalysen alltid ledde till målet. Tillsättande av de rätta substanserna var ett mer ekonomiskt arbetssätt.

Psykoanalysens ledande aktörer var, förutom Sigmund Freud, Alfred Adler och Carl Jung. De var alla tre läkare, och bedrev ett fortgående seminarium om vad som kunde uppenbaras genom ordassociation, en av de tekniker Freud använde för att närma sig patientens undermedvetna. Man kan säga att alla tre var individorienterade, som läkare i gynnsamma fall är för att hjälpa sina patienter. Visserligen talade Carl Jung stundom om ”det kollektiva undermedvetna”, men det individorienterade synsättet tog över. Jag har uppfattat det så att metoden inte ansågs förslå till att använda på samhällelig systemnivå.

Freudianerna spred de psykoanalytiska begreppen och tankestrukturerna bl.a. genom allmän kulturell påverkan, då flera av dem, som låtit psykoanalysera sig, var verksamma inom film, teater och litteratur. Begrepp som analkomplex, och att det kunde vara förenat med en välutvecklad snålhet, och orala frustrationer, som ansågs hänga samman med en benägenhet till alkoholism och kanske lite många svordomar, blev kända av många. De, som ville vara snälla mot barn, insåg de första årens betydelse för utformningen av personlighetens struktur. Vägar till en helt ny förståelse av människan öppnades.

Det nya vetandet gav ett intryck av att människosläktet hade nått nya höjder av kunskap. När människan reste sig upp och såg ut över världen såg hon något nytt. Hon såg det hon inte hade sett förut. Hon såg nya möjligheter, men också nya faror. Det låg plötsligt inom realistiska möjligheters ram att ge det uppväxande släktet en start på sin bana, som var förankrad i vetenskap, sådan den nu var. Men möjligheterna skrämde också. De gamla sätten var ju väl beprövade. Ingen hade väl egentligen farit illa av att då och då smaka på käppen?

Frankfurterskolan ”i landsflykt” kom till stor del att arbeta med att söka svar på frågorna hur och varför . Adorno och hans medarbetare utvecklade en inflytelserik teori om den auktoritära personligheten vid University of California. Vad slags människa kunde begå nazisternas våldsdåd och grymheter. Centralt, när man sökte svaret var en testmetod, den s.k. F-skalan och de möjligheter, man hade, att med denna metod undersöka den auktoritära personligheten. Grundläggande var insikten att bakom ohyggligheterna var en viss typ av personlighet, ofta skapad genom erfarenheter i barndomen.

Detta upplägg hade klara vetenskapliga brister. Den allvarligaste var att ohyggligheter begångna människor på vänsterkanten av den politiska skalan inte kom att inkluderas. I skydd av denna ofullkomlighet kunde så kommunistiska dåd gå obeaktade i decennier fast de var väl kända och i sig var lika ohyggliga som de nazistiska. Det var många, som föll i denna ideologiska fälla.

Till andra ofullkomligheter hörde att dessa test var till sin karaktär ofullkomliga, liksom andra associationstest. (Karl-Erik Wärneryd: Ekonomisk psykologi. s. 284, 341.) Det var inte bara personlighetsegenskaperna som har utvecklats, men jag tror att det inom det området har skett mer av vetenskaplig utveckling än inom t.ex. makt och statskunskap.

Den modell, som beskriver hur det freudianska paradigmet allt mer kom att förlora nyhetens kraft, finns delvis beskriven i Thomas Kuhn:s ”The Structure of Scientific Revolutions”. Titeln hade dock tillkommit under en tid då revolutioner i vissa akademiska kretsar hade en nimbus av romantik och som något spännande. Det kom något nytt och det måste vara något bättre. Men det är ju inte så. Av de produkter t.ex., som utvecklas så att de placeras på butikshyllor, är det bara någon promille, som så småningom säljs med regelrätt marknadsföring. Frekvensen av misslyckanden är enorm. Det gäller också vetenskapens idéer. Kuhn behandlade idéer, som han såg på i efterhand, i skenet av deras framgång. Historien är mycket mer komplicerad än vad Kuhn ens antyder.

2. Senare kapitel i utvecklingens historia.

Hormoner är ett slags signalsubstanser, som frigöres från celler (alla flercelliga organismer producerar hormoner, fast de från plantor kallas för växthormoner) för att med blodet föras till andra celler, vars metabolism därigenom blir påverkad. Fästpunkten vid en sådan överföring kallas receptor. Varje cell har som regel många receptorer av olika slag. De i detta stycke omnämnda organen organiseras av kroppen i system t.ex. det endokrina systemet. “The endocrine system is a system of glands, each of which secretes a type of hormone to regulate the body” skriver Wikipedia. Det är fråga om ett informationssystem, som påminner om nervsystemet. Interaktionen mellan nervsystemet och det endokrinilogiska systemet behandlas i en särskild vetenskap, http://en.wikipedia.org/wiki/Neuroendocrinology. Och liksom psykoanalysen baserades på nervsystemet är fortsättningen baserad på hormoner, hjärnforskning och andra ”småskaligheter” som elektronmikroskop avslöjar. Och det är där vi är nu, även om det återstår massor av uppföljningsarbete. Och framför oss ligger nanovärlden. Avsikten här är inte att i detalj redogöra för de hormonella styrsystemen utan att tala om att de finns, är betydelsefulla och något visa på vägen till denna kunskap. En viktig bit i detta är att kunskap om detta spreds utanför specialistforskarnas grupp till en vidare allmänhet. Först då kunde denna påvisa analogier och göra annan jämförelse. Först då fick kunskapen sådan spridning att dem kunde kallas epokgörande.

I slutet av 1950-talet gav Hans Hugo Bruno Selye (han verkade i Kanada och var av ungerskt ursprung) ut den populärt hållna bok om hur en del hormoner påverkar våra sinnen, våra kroppar och därmed våra liv. Selye hade arbetat med seriös publicering av vetenskaliga data innan han skrev ”Stress”. Men denna bok blev omtalad och bidrog därigenom till att hans forskning blev allmänt uppfattad och han själv berömd. Den behandlades i kulturartiklar och togs upp i både radio- och tv-program. Vid denna tid spelade radio fortfarande stor roll i kulturdebatten. Det är en historiens ironi att vad som bidrog till bokens popularitet var ett sidospår i magsårsforskning.

Vid denna tid trodde medicinarna allmänt att magsår förorsakades av saltsyra i magsäcken. Nu förhåller det sig visserligen på det viset att det finns saltsyra i matsäcken, men det skall så göra. Sidospåret utgjordes av att läkarna såg saltsyren som boven i dramat. I själva verket tjänstgjorde den som en säkerhetsspärr för smittämnen. Det var forskarna vid AB. Astra, som löste magsårets gåta och bidrog till en lösning av problemet med Losec, ett effektivt medel mot bl.a. magsår. Men att hormonforskarna förlorade ett demonstrationsexempel innebar inte att vägen mot kunskap avbröts.

3. Hormonforskning.

Vid Stanford University arbetar Robert Sapolsky som endocrinologist. Han arbete påminner om ett skidspår, man ser två parallella linjer och de hänger ihop. Varje år arbetar han några månader i Ostafrika vid National Museums of Kenya. I dessa trakter, som en gång såg vår egen arts uppkomst, här var det som Louis Leakey ”set about to prove Darwin's hypothesis that man arose in Africa” fann rester av homo. Det är i dessa anrika trakter dr Sapolsky studerar babianer och deras sociala liv. Han gjorde anteckningar om det sociala livet på liknande sätt som Jane Goodall, D B E gjort på schimpanser,
Dessutom tog han blodprover på djuren för att bestämma hormonspegeln. Det gick till så att han sköt djuret med en giftpil, som var ”laddad” med sömnmedel. Sedan tog han provet. Efter en stund vaknade babianen och skuttade glatt vidare som om ingenting hänt.

Babianerna lever i grupper som omfattar kanske upp till 100 individer. Lite skämtsamt frestas man att använda begreppet stam; en hänvisning till de grupper som t.ex. vandrade omkring i Europa århundradena efter vår tidräknings början och tidigare.[1] Stammen består av ett antal alfahanar och i deras följe övriga hanar och honor med ungar. Stammen är hierarkiskt organiserad. Överst är alfadjuren. Nästa nivå är en betanivå och lägst i hierarkin är omegadjuren. Betanivån definieras av att när det blir en position ledig i alfanivån, kommer någon från betanivån att ta platsen.

Stammens inre liv domineras av att alfahannarna huvudsakligen sysselsätter sig med att trakassera dem de rår på, d.v.s. i princip alla, som inte är just alfahannar. Dr. Sapolsky fann att den behandling ”offren” var utsatta för ledde till höga nivåer av stresshormon. Detta ledde till flera konsekvenser:
Dels sker därigenom undersökningen inte längre på individnivå utan på gruppnivå. Alfahannarnas trakasserier påverkar inte bara en individ utan vi får systemeffekter.
Dels påverkar hormonet drabbade individer;
Stress symptoms commonly include a state of alarm and adrenaline production, short-term resistance as a coping mechanism, and exhaustion, as well as irritability, muscular tension, inability to concentrate and a variety of physiological reactions such as headache and elevated heart rate.
Att ofta bli utsatt för hormonduschar leder till effekter liknande sjukdomar i hormonsystemet. Endocrine_disease. Jag ser det inte som en direkt avvikelse att påpeka att många av dessa symptom överensstämmer med dem man brukar anse höra till fattigdomens konsekvenser.

I en filmad föreläsning visar han stressade babianhonor, som skendränker sina ungar. Det kan dock vara en fråga för diskussion om dessa apbarn, som hölls under vattenytan i en bäck eller liknande verkligen var utsatta för dränkning eller skendränkning. Nomenklaturen spelar kanske mindre roll. I dagligt tal använder man begreppet waterboarding. Vi har nu en orsakskedja, där alfahannarnas behandling av mödrarna leder till att dessa blir stressade och i sin tur låter sin stressituation drabba deras barn. Det har berättats av äldre kvinnor att denna form av behandling ingick i äldre tiders uppfostringsmetoder. Men det måste ha varit på husagans tid.

4. Babianstammens katastrof.

Hela berättelsen om stammens katastrof ligger i länken med detta ord ovan. Stammen som forskarna kallade Forest Troop råkade ut för en fruktansvärd olycka. Den råkade att komma i kontakt med kontaminerat matavfall. Forest Troop var hierarkiskt organiserad. Det ledde till att inte någon av medlemmarna vågade äta förrän alfahannarna hade ätit sig mätta. Det betydde att inte någon av stammens övriga medlemmar kom att äta av den skadliga födan. Som det nu blev så förlorade Forest Troop sina alfahannar och bara dem. Stammen tvingades att söka klara sig dem förutan. Med denna förlust kom Forest Troop att kulturellt förändras så att stammen plötsligt fick en pacifistisk orientering. Förändringen ledde till att hierarkin började lösas upp och man började ägna sig åt ömsesidig pälsvård snarare än att bitas och klösas när man sökte utveckla en patriotisk anda.

Forskarna fann att stammen med den nya kulturen, Forest Troop BAD (Before Alpha Dieoff), behöll den nya kulturen under åtminstone två decennier. Det innebär att den på något sätt lyckats förmedla sin kultur till invandrande hannar. Hur detta gick till vet inte forskarna. Men det intressanta är att en attityd har förmedlats. Rapporten ger dessutom verkliga bevis för att en princip, som först visats på populationer av apor i fångenskap, att med rätt uppfostran, diplomati är smittsam.

Denen nya Forest Troop är inte något Förenta nationerna, eller ens den genomsnittliga ”Frat hus”. Medborgarna är fortfarande mycket aggressiva och argumenterande, och män härskar fortfarande över hierarkin. ''Vi talar om babianer här,''sade Dr Sapolsky.

Vad mest skiljer denna församling från andra är att hanarna kan motstå att låta sitt dåliga humör gå ut över honor och underhuggare. När en dominant hane vill ta strid, söker han någon i sin egen storlek och rang. Som ett resultat ser man att en större andel manliga konflikter i Forest Troop inträffar mellan tätare rankade individer, än som ses i kontrollgruppen populationer. Där söker mobbarna lättare segrar. Därför kan Forest group hannar på alla nivåer nu spendera mer tid på kroppsvård och att leka, och i allmänhet vara nära en skara kompisar, än vad deras motsvarighet i kontrollgrupperna.

5. Blicken framåt.

I dessa anteckningar har jag tillåtet mig att göra några extrapolationer. Jag har försökt att se ett vetenskapligt mönster, där vi tvingas att alltmer gå ned i detaljnivå. Det måste kombineras med en övergripande syn på vår forskning.

När det sedan gäller samhälleliga tillämpningar på studier av primater ser jag inga avgörande hinder, så länge man tror sig se höggradig sannolikhet. Jag tror att det västerländska samhället förr eller senare måste ta itu med vad man kallar ”psykopaterna” i affärslivet, politiken, militär
och statlig tjänst. Det är möjligt att begreppet alfahannar där kan erbjuda pedagogisk hjälp. Det är viktigt att vi inte i förhoppning om osäkra vinster drar på onödiga kostnader.

Domsten den 21 februari 2010
Wilhelm Otto.

[1] Detta påpekande kan verka svårt provocerande på dem, som hyllar de gamla goterna. Men det är fråga om en analogi. Vad som beskrivs i dessa anteckningar är babianer och de gamla goterna var människor. Ändå är släktskapen så påfallande att man kan tänka sig politiska strukturer som påminner om varandra.