The Company. A short history of a revolutionary idea.
John Micklethwait and Adrian Wooldridge.
Weidenfeld & Nicholson, London 2003.
Detta är en spännande och berikande bok som bör läsa om man har något intresse av samhället och som man bör läsa noggrant, om man på något sätt har med företag att göra. Jag ger några påpekanden i punktform.
- Författarna betonar det fantastiska och det innovativa med aktiebolaget, som vi är vana vid att se det, när det blev juridiskt möjligt i mitten av 1800-talet. Sverige fick sin första aktiebolagslag 1848, Storbritannien sin 1862. Det som i dag är Västvärlden införde denna lagstiftning, i stort sett likadan, vid denna tid. Detta befrämjade i sin tur näringslivet internationalisering. De länder som inte ville, eller inte kunde, hoppa på detta tåg kom att bli ekonomiskt efterblivna.
- Det fantastiska var att man kunde skapa en juridisk person, som egentligen hade en vanlig persons fördelar, men saknade en del av dennes nackdelar. Till skillnad från vanligt folk är bolaget egentligen odödligt. Denna juridiska person kunde skapas av vanliga dödliga. Tidigare behövdes kunglig eller en parlamentets oktroj för att t.ex. starta ett Compani. Dessutom var bolaget ansvarigt för sina handlingar, inte ägarna, vars risk var begränsad till vad de hade satt in i företaget.
- Bolaget i denna form kom snabbt att bli naturligt för oss i Västvärlden. Det blev så naturligt, att man tog det för givet, och historiker brydde sig inte ens om att tala om denna märkliga födelse. I en relativt nyutkommen biografi över William Gladstone skrivs det bara några meningar om detta. Robert Lowe kommer man ihåg för hans intresse för utbildning och om hans motstånd mot kvinnlig rösträtt. Han och Gladstone stod ändå fadder för den brittiska lagstiftningen, the Companies Act. Inte ett ord om detta skrivs i "New Oxford History of England", som täcker åren 1846 – 1886. I bokens 720 sidor diskuteras inte ens denna märkliga uppfinning.
- Bolaget skapade en ny social klass. Stora förmögenheter kunde bildas genom handel i aktier i t.ex. järnvägsbolag utan att ha en aning om hur järnvägar byggdes eller drevs.
- Bolaget som organisationsform har varit nödvändigt, men inte tillräckligt, för att åstadkomma Västvärldens ekonomiska utveckling. Bolaget ingår som en del i ett system av institutioner, som utgör det kapitalistiska systemet. En sådan är äganderätten. Att ägande kan beläggas och respekteras är en ofrånkomlig förutsättning. Det krävs för att kunna belåna egendom. Att kunna belåna egendom, d.v.s. en fungerande finansiell sektor är en förutsättning för ekonomisk verksamhet. Det berättas i pressen att i Zimbabwe man inte får lagfart på fast egendom. Detta leder till att den inte kan belånas. Detta leder till att hela det ekonomiska systemet blir underkapitaliserat. Det är inte att undra på att det landet är fattigt. I vitala ekonomier behöver resurserna omstruktureras ganska ofta för att finna optimalitet. Den svenska metoden för omstrukturering i samband med konkurs innebär ofta slakt på kapital. I USA kan ett företag gå till rätten och köpa sig ett års andrum. Det kan bidra till bättre resursutnyttjande.
- Med hjälp av aktiebolaget har denna planetens yta omskapats. Var man tittar ser man effekter av företags skiftande verksamhet. Detta hänger samman med företagens flexibilitet. De tycks kunna vara mest effektiva, när det gäller att finna kapital och att förse andra företag med kapital. Den finansiella sektorn drivs vanligen i form av aktiebolag. Bolaget är också överlägset, när det gäller att organisera företags ledning. Företagen är alltså en förändringsagent. Det t.ex. överlägset, när det gäller att föra ut innovationer till marknaderna. Om detta liksom om följande punkt gör författarna en utmärkt genomgång.
- I grunden beror detta på att bolaget är överlägset när det gäller att organisera sig för att anpassa sig till sin miljö och inför de förändringar det vill genomföra. Någonstans på denna nivå bör man nog leta efter det kapitalistiska systemets genetiska kod. Här i närheten söker man välståndsutvecklingens drivkrafter. Den regering som vill främja sitt fögderi skall nog vara försiktig med att låta detta bli en lekstuga för populistisk verksamhet.
- I olika länder har utvecklingen gått olika vägar. Länder är ju inte lika. I Japan har man bl.a. tagit intryck av sin gamla samurajkultur. I Frankrike och Tyskland har man funnit samarbetsformer med andra intressen; en shareholder ekonomi. Den anglosaxiska modellen med en shareowner kultur är dock mer flexibel och kommer förmodligen att visa sig överlägsen på lång sikt. En indikation kan vara att Britain har under Tony Blair gått om Frankrike evad bruttonationalprodukt per innevånare.
Författarna, som är journalister vid the Economist, en tidning, genomför en elegant och roande analys. De kommer inte heller med några konkreta råd hur man lyckas i affärer. Men de visar på hur bolaget har anpassat sig till de ständigt nya förhållanden, som bolag skapar när deras verksamhet effektiviseras och optimeras.
Boken rekommenderas varmt till dem, som försöker förstå det komplicerade spelet på marknader och i och mellan nationer.
Wilhelm Otto