Redaktör!

Det här är sagan om hur Vattenfall kom att spela rollen som ett av de verkligt stora energiföretagen. Någon gång under regeringen Bildt, mellan okt. 1991 och okt. 1994, kom några politiker bl.a. från Moderaterna och folk från Vattenfall, överens om att göra något bra för att minska elförbrukningen. Det ansågs nödvändigt, därför att det förra borgerliga regeringsförsöket (Fälldinregeringen) sprack på kärnkraften.

De kom överens om att Vattenfall skulle ta ut ett så högt pris på el att efterfrågan på el därigenom minskade. Bakom beslutet låg bl.a. viljan att tvinga ned förbrukningen, men kanske också att gynna Vattenfall. Det var till en del ett riktigt beslut. Det hör till ekonomins fundament att om priset stiger på en vara sjunker efterfrågan. Men man inte hade tänkt tanken färdigt. Dessa konspiratörer skulle också ha frågat sig: ”Vad skulle vi göra med alla de pengar, som tvingas ut ur marknaden”?

Vad som gjorde tanken säljbar för många Vattenfall fortfarande var detsamma som staten. Nu var det visserligen ett statligt aktiebolag men skillnaden var lite för subtil för de inblandade. Resultatet blev att Vattenfall blev fullständigt sprickfullt med kassa. Det var ju också lite pinsamt att riva upp den goda idéen och göra något annat. Lösningen blev att Vattenfall fick gå på shoppingrunda ute i EU. Marken var också förberedd genom att EU-kommissionen var intresserad av att bryta upp en rad nationella kraftmonopol. Här kunde man göra någonting! Och så fanns det lockande amerikanska förebilder som Enron, en skojarcirkus, som då ännu inte var avslöjad. Så Vattenfall beträder, vad som skulle visa sig vara, en farlig väg.

Listan över de företag, som Vattenfall köpte är ansenlig. Lika ansenlig är den mängd pengar, som man pressade ut ur sina kunder.

1999 köper Vattenfall aktier i HEW, ett tyskt kraftbolag, som egentligen var staden Hamburgs eget ”Vattenfall”
2000 köper Vattenfall 55 % av det polska bolaget EW.
2005 köper Vattenfall 35,3 % av aktierna i det danska bolaget Elsam.
2007 inleder Vattenfall investering i den danska Lillgrund, en vindkraftspark.
2009 köper Vattenfall det holländska Nuon för 95 miljarder kronor – kontant. Nuon är Hollands största energiföretag där endast fem procent kommer från förnybara energikällor medan resten produceras med kol, naturgas och kärnkraft.

Allt detta är köpt för Vattenfalls övervinster, som kunderna, bland dem villaägare, har stått för. Det här rimmar illa både med moderaternas krav på skattesänkningar och socialdemokraternas aversion för övervinster. Det tyder på en uppgörelse under bordet, som vi väljare hållits i okunnighet om

Alla vi, som har stått för fiolerna, hade kanske kunnat visa en motvillig respekt för dessa förvärv, om de på något sätt gagnat Vattenfalls kunder. Dessutom var en del av företagen, jämmerligen illa skötta. Värst var nog Hamburgs Elektriska Verk, HEW. Ett kärnkraftverk, Krümmel, som följde med dessa aktier i HEW har mest stått stilla. I juni 2007 stoppades verket efter en brand i en transformator. Det kände man igen, det hade hänt i Sverige också. I juni 2009 startades verket på nytt. Efter ett par veckor, 4 juli 2009, snabbstoppades återigen verket därför att på nytt brann det i en transformator. Nästa gång man vill starta är i april eller maj i år. Denna gång är nog säkert att Vattenfall inte gör någon förhastad start. Ministerpresidenten i Schleswig-Holstein, Peter Harry Carstensen, har informerat Vattenfall att om de inte får i gång verket för mer stadig varande drift kommer Vattenfall att bli av med sitt driftsstillstånd. Sverige fick överta det ekonomiska ansvaret för en eventuell kärnkraftolycka. Säg att vår respekt som elkunder är naggad i

Förutom trasslet med kärnkraftverken ger Vattenfalls hantering av torv/brunkolsbrytningen anledning att undra om Vattenfalls miljömedvetande inte mest är hyckel. Vattenfall har också ärats med 2009 Climate Greenwash Awards for "its mastery of spin on climate change, portraying itself as a climate champion while lobbying to continue business as usual, using coal, nuclear power, and pseudo-solutions such as agrofuels and carbon capture and storage (CCS)," en “utmärkelse” från Greenpeace. (CCS, som Vattenfall sätter stort hopp till, har närmare analyserats i The Economist den 5te mars 2009. Artikeln innebär en varning för metoden). Medan Vattenfall i annonser i världspressen har skrutit om sin gröna profil har man mycket på sitt samvete. Bl.a. driver man Jänschwalde kraftstation, vars “absolute carbon dioxide emissions of 25.02 million tons per year are the highest of any power station in Germany.” (enligt Wikipedia). Hit hör vidare Boxbergs kraftverk som utvinner el från dagbrott av brunkol. Med hjälp av skorstenar på 300 meters höjd är det väl sörjt för att utsläppen får god spridning. En annan framträdande bild av dessa dagbrott är de väldiga hjul varmed man bryter ligninet för att transportera in det till kraftverket. Med hjälp av dessa omformas landskapet och tvingar bl.a. städer och byar att flytta. Det är naturligt att den lokala befolkningen har synpunkter.

Och så här kan man hålla på! En uppslagsända för fortsättning av granskning är att begrunda de faktureringsprinciper, som använts. Elpriset har ökat sjufaldigt. Men det som framför allt har brustit är att våra folkvalda inte har implementerat ett system för övervakning och kontroll. Politikerna skulle ha sett att något hade gått galet och åtgärdat. Men det är kanske det man tror att man gjort, när man satt Mikael Odenberg som generaldirektör för Svenska Kraftnät. Men det tror inte jag. Jag tror att han fortlöpande följt Vattenfall och fick sitt jobb, när nu VD Lars G Josefsson går i pension. Men vad annars är det vi skall tänka på, när vi sitter och försöker att få ihop pengar till elräkningarna? Jag skulle vilja att det politiska systemet redde upp den här skandalen. En sanningskommissions betänkande borde ligga till grund för nödvändiga korrigeringar av systemet. Jag tycker att det är onödigt att bestraffa inblandade, men man behöver ju inte heller direkt belöna dem. Vi står inför ett val och det är möjligt att det reses krav på strikt ansvar.

Wilhelm Otto
Helsingborg
Peter Svenssons väg 1
255 91 Helsingborg