Vitaliebrödernas sammanhang.

För cirka 40 år sedan kom jag i kontakt med Vitaliebröderna, medan jag vistades på ön ett par år. Jag mötte dem i den gotländska historien och beslöt nyligen att friska upp mitt minne och samtidigt överlagra med några senare forskningsresultat samt de senaste årens intryck av terrorism. Här följer mina anteckningar.

Innehåll.
1. Den historiska ramen
1. A. Den Mecklenburgs fasen
1. B. Den Pommerska fasen
2. Varför sjöröveri?
2. A. Terrorism ingick i sjöröveriet
2. B. Piratsamhället
3. Hansan i centrum
3. A. Stadens fria luft
3. B. Vilka städer blev fria?
4. Episodens lärdomar.
5. Litteratur.


Karibiska Sjöns pirater kallade sig Kustens Brödraskap, Östersjöns kallade sig Vitaliebröder. Namnet kan kanske förklaras av latinets "victualia"; bröderna sysslade bl.a. med att undsätta sina städer, t.ex. Stockholm med victualier, när de var utsatta för belägring. Det var ett band blodtörstiga pirater, som de facto kontrollerade stora områden i Skandinavien. Den ytan de behärskade torde ha varit större än vad något annat sjörövarband någonsin har kontrollerat. De utnyttjade främst svagheten i Margaretas och hennes efterföljares nordiska rike och en samtida svaghet i Hansan. De fann, åtminstone delvis, sin styrka i nordtysklands expansionsförutsättningar. Från baser först i Mecklenburg och sedan i Pommern kom de i vågor från c:a 1390 till framåt mitten av 1400-talet att sprida skräck och fasa i Nordeuropa.

När jag förra gången läste om dem var min huvudbok Leif Beckman: "Pirater och kapare". Det är inte någon bok för seriös forskning, utan mera en kåserande skrift, ägnad att väcka intresse för ämnet. Beckman har satt av ett tjog sidor till dessa vilda sällar i ett mustigt reportage. (Beckman är ändå så pass seriös att boken i Svensk Uppslagsbok anges som källa till sökordet "sjöröveri"). Han betonar att det är svårt med källorna. Det finns mycket hörsägen, mycket rykten och en vild flora av berättelser, men väldigt få verkliga källor.
Förutom uppgifter ur uppslagsböcker och historiska beskrivningar av Visby var min andra egentliga källa Kjell Kumlins uppsats om Käpplingemorden i W&W seriens "Historia kring Stockholm före 1520". Kumlin, som hade skrivit sin avhandling om Sverige och hanseaterna var en kunnig ciceron och kommer med seriös forskning. Han sätter in Käpplingemorden (morden skedde på Blasieholmen) i ett vidare historiskt sammanhang och nagelfar med elegans en gammal uppgift, som finns om denna händelse från en Vadstena handskrift.
Som en berömd detektiv i en trettiotalsdeckare, omgiven av dem, som skall ha förklaringen till ett intrikat mordfall, leder Kumlin läsaren genom den ena gåtan efter den andra och förklarar hur det egentligen ligger till i detta mordfall. Egentligen är det hela feldaterat, egentligen har författaren inte lagt skulden där den hör hemma och så vidare. Kumlin uppträder som en dr. Fells i en Dickson Carr bok. Men detta är en högeligen intressant genomgång. Kumlin hör tveklöst till den kritiskt granskande historieskolan; och han gör det med litterär elegans.

Margareta Unionsdrottningen, (1353 – 1412) var dotter till Valdemar Atterdag. För att bygga unionen behövdes de rätta ärftliga anspråken, makt att kunna hävde sina anspråk, en viss politisk händighet och en portion tur. Margareta hade allt detta och lyckades till sist att skapa en de tre nordiska ländernas union i form av ett ärftligt envälde, den s.k. Kalmarunionen. Hon grundade ett centralistiskt välde, som var avsett att stå emot de tyska staternas expansionsförsök. Under uppbyggnaden drabbades rikena av flera kriser, som ledde till temporär svaghet. I sådana svaghetsperioder vann t.ex. Vitaliebröderna framgångar.

1. Den historiska ramen.

Vitaliebrödernas första historia kan delas in i två faser beroende på vem som stimulerade sjöröveriet. Det började som ett Mecklenburgskt försök att få ytterligare krigsresurser, den
Mecklenburgska fasen i huvudsak under Albert av Mecklenburg, och fortsätter med den pommerska fasen i huvudsak under Erik av Pommern.

1. A. Den Mecklenburgska fasen.
Denna fas betingas av en maktkamp mellan Mecklenburgska och danska intressen. Frågan gällde vem som skulle ha makten i Norden. Mecklenburg under ledning av sin hertig Albrekt II var tillräckligt starkt för att föra expansionistisk politik. Han hade genom sitt äktenskap med Eufemia, en syster till Magnus Eriksson, förskaffat sin son ärftliga anspråk på Sveriges krona. För sin sonson Albrekt d.y. sökte han 1379 vinna Danmarks krona efter Waldemar Atterdag, men dog i samband med detta. Man kan säga att mecklenburgarna gjorde ett allvarligt försök att lägga Norden under sig. De hade emellertid övervärderat sina resurser och vid den politiska kris, som Albrekts infångande ledde till, räckte de helt enkelt inte till. Den "billiga" lösningen på denna resursbrist blev att inbjuda till kaparkrig.

Kung Albrekt var son till Magnus Erikssons syster Eufemia. Han togs av Margareta till fånga efter ett slag nära Falköping 1389. Hans fränder, de Mecklenburgska hertigarna, utfärdade då kaparbrev för alla dem, som ville bekämpa Danmark, och under de närmaste åren stred en mängd kapare i Östersjön för Mecklenburgs sak. De blev kända bl.a. under namnet victualiebröder. De kallade sig "Guds vänner och all världens fiender". Stockholm, eller i varje fall dess tyska borgerskap, höll fast vid Albrekt, och undsattes av dem. Hamnar och baser fick de i de Mecklenburgska städerna Rostock och Vismar, och de oroade även Skånemarknaden och Sundshandeln. 1392 hade Vitaliebrödernas enligt Kumlin besatt Stockholm. Därvid drabbades staden av de s.k. Käpplingemorden, dvs. morden på Blasieholmen, då ett 70-tal av stadens borgare ur den svenska gruppen brändes inne.1393 företog Vitaliebrödernas en expedition åt väster, intog Bergen, som dock snart åter förlorades. De tvingade Hansan att för en tid inställa handeln på Norden. Bland annat tvingades Hansan att utebli från de skånska sillmarknaderna. 1394 undsatte de åter det belägrade Stockholm; de satte sig också fast i Visby. Sedan striden mellan mecklenburgarna och Margareta genom fördraget i Lindholmen 1395 tills vidare bilagts, fortsatte dock Vitaliebrödernas sina kaperier. En del höll sig kvar i Visby, i sht sedan Margaretas befälhavare på Gotland, Sven Sture, hade gått över till huset Mecklenburg och etablerat sig som sjörövarchef i Norrland. Under en tid dominerade han skinnhandeln därifrån.



Sven Nilsson Sture av Hallandsätten, död 1426, var till 1396 Margaretas hövitsman för hennes trupper på Gotland. Hertig Erik, kung Albrekts son, övertalade honom att ansluta sig till huset Mecklenburg. Han var därefter en vitaliebrödernas huvudanförare och deltog i ett misslyckat försök att överrumpla Stockholm. Han byggde upp ett, visserligen kortlivat, imperium runt Bottenviken, baserat på slotten Faxeholm (vid nuvarande Söderhamn), Styresholm (i Ångermanland) och Korsholm vid Gamla Vasa i Finland. Vitaliebröderna kom därigenom att få ett starkt inflytande över den nordiska skinnhandeln. Detta måtte ha varit ett svårt slag mot Hansan. 1398 köpte Margareta tillbaka honom för 3000 guldmynt och amnesti. Han fortsatte i Margaretas tjänst, hade sannolikt Njudung i förläning och skaffade sig flera småländska gods, bl a Ekesjö.


Kung Albrekt son hertig Erik behärskade Gotland tills han dog 1397. Han blev begraven i Visby. För att få slut på sjöröveriet landstiger Tyska Orden på Gotland.
1. B. Den pommerska fasen.
Erik av Pommern var son till Margareta systerdotter Maria. Efter sonen Olofs död tar sig Margareta an Erik och fick norrmännen att erkänna honom som tronföljare 1389. Han kröntes på möte i Kalmar 1397. Grundade Landskrona 1413. Införde Öresundstullen. Gjorde 1410 Köpenhamn till Danmarks huvudstad. Hans mångåriga krig mot Hansan skapade svåra år i Sverige. 1434 reste Engelbrekt upprorsfanan. Engelbrekt blev framgångsrik och tvingade Erik att lämna Sverige. 1435 lämnade han även Danmark och Norge och slog sig ned på Gotland. 1439 förklarades han definitivt avsatt. Karl Knutsson angriper 1449 Gotland och Erik

Visborgs slott byggdes av Erik 1411 i anknytning till södra delen av Visby ringmur. Försett med flera kraftiga torn förstärkte slottet ringmuren. Slottet sprängdes av danskarna 1679. Vill man veta hur slottet såg ut kan man gå till Gotlands Fornsal, där de har en modell eller åka till Fårö kyrka, där det finns en målad bild.

överlämnar ön till Danmark, drog sig undan till Pommern där han avlider 1459. Under sin Gotlandstid bygger och förstärker han Wisborgs slott. Med Visby som bas bedriver han ett kaparkrig. Det ger honom ett visst överskott. Men sjöröveriet påverkade handeln menligt i Östersjön. Strandstaterna och Hansan behövde ett ostört transportsystem. Erik kom att bedriva sin verksamhet i mindre omfattning och med mindre blick för de glada kuppernas möjligheter än hans föregångare.

2. Varför sjöröveri?
Sjöröveri är en brottslig verksamhet och har alltid ansetts vara brottsligt. Det kan florera i betydande omfattning endast där rättsvårdande institutionerna är otillräckliga. När nationerna var upptagna med att lösa sina kriser hade de inte resurser till bekämpande av sjöröveri. Sjöröveriet förutsatte skyddade baser där rövarna kunde sälja rövat gods, reparera fartygen och rekrytera nya anhängare.
Med en modern analogi skulle man kunna säga att sjörövarna närde krav som liknade Bader Meinhofligan, Action Direkte och de Röda Brigaderna. Dessa fick stöd och baser av de östeuropeiska säkerhetsorganen. Därigenom kunde de mera uppbyggda länderna störas.
Rationaliteten bakom Mecklenburgarnas sjöröveri var att till låg kostnad tillfoga motparten skada, även om de inte själva hade direkt nytta därav. Att understödja sjöröveriet avslöjade partens svaghet. Ett annat sätt att beskriva det är att det visar på en maktbalans, som bygger på båda parters brist på maktmedel.
Ur förövarens synpunkt innebar sjöröveri möjlighet till snabba vinster fast under stor risk.

2. A. Terrorism ingick i sjöröveriet.
Mecklenburgarnas sjöröveri hade som mål att störa motståndarnas sjöfart. Skrämsel var ett medel att uppnå detta. Detta var så framgångsrikt att de förhindrade hanseaterna att delta i Skånestädernas sillmarknader. För att öka skrämseln begick de ohyggligheter mot motparten. Dit hör givetvis försök att med brand och våldtäckt sprida skräck. Men man drev denna taktik längre än så. Besättningsmän på rövade fartyg stoppades enligt berättelser ned i tunnor, och förvarades så tills de kunde rullas iland. Analogin med händelser i vår tid från Mellersta Östern och Balkan är slående. Kroater, serber och araber har systematiskt använt terror för att främja sina syften. Det är en modern tillämpning av Sun Tsus sats att man vinner om man kan få motståndaren att tappa lusten att slåss.

2. B. "Piratsamhället"
Jag har inte sett någon analys genomföras, som bygger på Carl Löfvings begrepp piratsamhället. Han lanserade begreppet i sin licentiatavhandling 1987. Löfving använder begreppet om vikingatida förhållanden, men begränsar det inte det uttryckligen till denna tid. Man får förutsätta att han avser att varje tids piratsamhälle får analyseras utifrån sin tid. (Det skulle vara intressant att få se hur han analyserar nutid ur denna aspekt). Finns det någon ytterligare epok som kan prövas med detta begrepp är det väl just den tid då vitaliebröderna dominerade i Norden. Piratsamhället existerar samtidigt med jordbrukarsamhället. Ett jordbrukarsamhälle är faktiskt en förutsättning för ett piratsamhälle. Från jordbrukarsamhället kommer de människor som befolkar piratsamhället och de förnödenheter det behöver för att existera; hit hör också insatsmaterial som skinn, fisk mm.

Löfving beskriver piratsamhället på följande sätt:
Den del av befolkningen, som ägnade sig åt handel, plundring och krig benämns i denna rapport piratsamhället. (s. 22.)
Vidare:
Det är fullt tänkbart att det inom piratsamhället, beroende på tillgång till informationskanaler, rådde en någorlunda enhetlig föreställningsvärld. (s. 22) Han konkluderar vidare att piratsamhället hade ett bättre grepp på den vidare världen än det agrara lokalsamhället. Det förra behövde detta grepp för att kunna planera och genomföra långväga expeditioner, antingen som rekognosering, handel eller erövring. Lokalsamhället hade inte samma krav på informationsmängd för att hantera det årliga arbetet.

Löfving beskriver också de olikheter i samhällssyn som måste ha kännetecknat det lokala agrarsamhället och piratsamhället. Han menar att respektive samhälle var rationellt i detta avseende och bär med sig de värderingar man har bäst nytta av. Det lokala agrarsamhället var bäst betjänat av vanakulten eller fruktbarhetskulten, som troddes bidra till goda skördar och rikligt med avkomma till människor och boskap.
Piratsamhället behövde däremot en religion som främjade krigslycka och tillförsäkrade fallna krigare en behaglig tillvaro. De skriftliga källorna kan här tänkas bättre återge föreställningsvärlden. Att främst beskrivningar av religionen inom detta samhällssystem blivit bevarade beror på att de förekommer i de furstliga hyllningsdikterna, vilka med sin nyckel till kenningarna – Snorres Edda – delvis överbringats till vår tid. (sid. 22)

Ett fungerande piratsamhälle behöver en uppsättning värderingar, som skiljer sig från det gängse civila samhället. Man kan ana sådana värderingar bakom det faktum att vitalierna hade ett namn på sig själva, som byggde på uttrycket "dela lika". Uttrycket skulle kunna hänga samman med att många uppfattade överheten som orättvis.
Vitaliebröderna var inte det enda sjörövarsällskap, som ansåg sig vara ett brödraskap. Kanske avslöjar termen en vilja att anknyta till s.k. edsvurna mannaförbund.
Ett fungerande piratsamhälle kräver också utövande individers brist på empati och det, som vi till vardags kallar godhet. Just i Vitaliebrödernas fall kan detta ha förstärkts av en tidig tysk nationalism. Man kan rent av fråga sig om inte den väldiga tyska expansionen österut längs Östersjöns södra och östra kust under 1200-talet hämtade sin kraft i en tysk nationalism. I så fall skulle en expansionistisk tysk nationalism ha sina rötter väsentligt djupare än i en period från slutet av napoleonperioden.

3. Hansan i centrum.
När vi bedömer de medeltida aktörernas motiv och handlingar färgas vår uppfattning omedvetet av vår egen världs förhållanden. I det medeltida Nordeuropa var Hansan en betydelsefull, kanske den mest betydelsefulla aktören.

Hansan var ett handelssystem eller ett nätverk, som dominerade Nordeuropas handel. Det uppstod i Visby i början av 1200-talet som en sammanslutning av Rysslandsfarare. Innan århundradet var slut hade centrum glidit ned till Lübeck och genom handelsförbindelser knutit samman ett väldigt område med olika råvaror med en efterfrågan på dessa varor. Novgorods pälshandel torde ha varit början för Rysslandsfararna. Sedan kom torkad fisk främst från Bergen, salt från Lüneburg och metaller och järn från Sverige, skeppat över Stockholm. En stor del av den engelska ullen skeppades till Brabant på Hansakölar. Uttrycket Hansa är först registrerat i England på 1100-talet. Hansan hade en stor handelsstation i London kallat the Steelyard.
Medeltidens outvecklade rättsväsen tvingade fram organisationsformer, som gjorde att man kunde lita på handelspartners. I Hansan löste man detta bl.a. genom att bygga nätverk på familjebasis. En handelsman i Lübeck satte exempelvis upp filialkontor i Stockholm och Riga genom att en son fick ta hand om vartdera kontoret. Hansan kom därför att kombinera stordriftsfördelar med starkt personligt intresse på ett sätt som erinrar om ICA:s organisation i dag. Familjebaserade nätverk är en teknik, som ingalunda inskränker sig till Hansan.


När sjöröveri uppstod i Östersjön var det i Hansans intresse att bekämpa detta. Förmodligen är detta en av de många tillfällen då snålheten fått bedra visheten. Jämför hur engelska flottan patrullerade världshaven, när det brittiska handelssystemet var beroende av fungerande sjötransporter. I stället tycks Hansan ha skaffat underleverantörer. För att få slut på ett piratvälde övertalade Hansan Tyska Orden att den skulle invadera Gotland och göra slut på eländet. Ersättningen för projektet blev att Tyska Orden obehindrat fick tjäna penar på Gotland under ett antal år. Den typen av konfliktlösning kan ses som en svaghet. Det kan delvis hänga ihop med hur om inte Hansan så åtminstone Lübeck finansierade en rad åtaganden. Borgmästaren i Lübeck var avlönad, och med honom hans förvaltning, med att under sin ämbetsperiod få använda sig av stadens bryggeris avkastning. Det som av detta överskott inte förbrukades fick han som lön till sig själv. Detta är en samhällsteknik, som i hög grad bidrar till att undvika "onödiga" småutgifter. När det gällde krigståg och sådan krävande medelanvändning fick det tas upp i rådet.

Hansan var under en stor del av Medeltiden och i början av den Nya Tiden Nordeuropas mest inflytelserika makt. Det, som skedde i de små rikena här uppe och områdets krigiska förvecklingar, var av ringa betydelse jämfört med det som skedde i, och med, Hansan. Låt mig nämna några processer i detta sammanhang:

Genom byte av båttyp från knarr till kogg tvingade Hansan fram en förändring av hamnväsendet. Därigenom kom också strukturen av kustsamhällen att påverkas. Marknads- och hamnorter med grunda hamnar som knappt ens kunde ta emot knarr blev rakt inte besökta av kogg. Visby kunde uppenbarligen ta emot koggar, men därigenom beseglades ödet för orter av typ Västergarn, liksom de som låg en liten bit uppströms invid åar. Det är först vid de stora floderna som Göta Älv det fanns handelsplatser, vars handel var baserad på koggtrafik. Jag tänker på Kungahälla och Lödöse. Byte av skeppstyp var inte enbart en fråga om båtens storlek. Det var också en fråga om koggens havsburna handel kontra knarrens flod- eller kustbundna handel. Vidare kunde koggen genom sin storlek i relation till besättningstorlek sänka styckekostnaden och därmed priset för frakt. Koggen blev därmed överlägsen för medellång havsbunden handel med skrymmande gods. Koggens högre skrov var också lättare att försvara mot sjörövare. Även detta tenderade att sänka fraktkostnaden.

Jag kan inte tillräckligt för i detalj kunna förklara hur det skedde, men jag ser att det hanseatiska nätverket har fört samman fler aktörer än det gamla mera småföretagsliknande handelssystemet. Liksom Tempelherrarna upprätthöll nära förbindelser med köpmännen i Venedig och Genua knöt Hansan ihop sig med först Svärdsriddarorden och sedan Tyska Orden. Ordensstyrda krigsföretag, t.ex. korståg medförde ett stort behov av transport av trupper och förnödenheter. Detta täcktes av Hansan. St. Karins kyrka i Visby, som idag är domkyrka, har fortfarande en varukran som sticker ut ur ostgsaveln. Den anses vara en kvarleva av en tid då kyrkan var, vid sidan av sin kyrkliga verksamhet, ett magasin för Rysslandsfarare. Dessa var sammanbundna i ett skrå och till skrået var knutet ett gille. Det är också lokaliserat till en stad. Det är ett intressant fenomen i den medeltida staden, detta att de olika funktionerna och institutionerna glider in i varandra. Man brukar i dag säga att vårt nuvarande samhälle är ett öppet samhälle och att det är i hög grad specialiserat. Min tro är att vi här ser början till en utveckling av specialiserad mångfald.

3. A. Stadens fria luft.
De Nordeuropeiska städerna, de nordtyska, de holländska och de engelska kom att förknippas med ett speciellt frihetsbegrepp. Det formulerades som att luften i staden var fri. Det betydde konkret att den som lyckats hålla sig undan sina feodala fordringsägare i en fri stad i ett år var sedan fri från dessa feodala krav. Det kunde t ex vara fråga om livegenskap i mer eller mindre utvecklad form. Detta var stadens innevånare med rätta stolt över. Ända in på början av förra århundradet hette Hamburg Die Freie Hansastadt Hamburg. Den här friheten ledde till en urvalsprocess eller en sorteringsprocess av människorna i staden jämfört med den tvångsbundna landsbygden. De som tog sig till en fri stad (jmf. ordet fristad!) och kunde uppehålla sig där på ett sådant sätt att staden ville behålla honom/henne i ett år fick en slags privilegium som stadsinnevånare. Han eller hon blev Hamburgare eller Lübeckare eller vilken stad det nu var fråga om. Men dessa invandrare måste också ha varit människor, som hade lyckats med det, som många andra inte hade lyckats med. Människorna i dessa städer kom att få andra värderingar än de, som bodde i ofria städer eller på landsbygden. De lärde sig att värdesätta sina handlingsmöjligheter. Området i nordvästra Europa med fria städer kom senare att bli motorn i den utveckling av långväga sjöburen handel och lönsamma krigståg som har satt sin prägel på planeten.
Det är att lägga märke till att denna urvalsprocess har upprepats av de invandrare, som har befolkat USA. Man kan fundera över eventuella idémässiga implikationer.

3. B. Vilka städer blev fria?
En stad blev inte fri bara därför att den ville bli det. Lübeck vann sin frihet genom att manövrera rätt vid flera tillfällen. En tysk köpmannakoloni i trakten hade förstörts 1138 och Adolf II av Holstein anlägger Lûbeck 1143 lite längre upp vid floden. Ett nytt vendiskt angrepp kom 1147. När den plundrades. 1157 tog sig Henrik Lejonet sig an staden och gav den privilegier och handelstraktaster. Det var den första tyska staden vid Östersjön. Den blev lite senare biskopssäte (1163). Så föll Henrik Lejonet för Fredrik Barbarossas makt och Valdemar Sejr hyllades 1203 som länsherre. Valdemars välde föll samman på 1220-talet och Lübeck kunde etablera sig som fri riksstad.
Det är sannolikt att också Visby varit en fri Hansastad. Rättsligt tycks staden ha varit oberoende av svenska kungar. Det är svårt att vem som skulle ha haft maktresurser att infoga Visby i ett nationellt territorium. I så fall kan den ha varit fri hansestad fram till Valdemar Atterdag brandskattar staden. Visbys verkliga och långsiktiga förlust skulle då ha varit att staden mist sitt oberoende. Senare bygger Erik av Pommern Wisborg. Med en furstes borg i staden är möjligheten inte stor till frihet. Det ger en bild av Stockholm situation. Stockholm blev heller aldrig en Hansastad. Där fanns hanseatiska köpmän, men Hansastad var den inte. Möjligen kan oroligheterna i samband Käpplingemorden ha syftat till Stockholms frigörelse, men om det vet vi inte något.
Hamburg var en fri Hansastad. Den hette Die Freie Hansastadt Hamburg. Friheten medförde en viss grad av stolthet ända in på början av 1900-talet.

Under 1100-talet och 1200-talet skedde en tysk expansion längs Östersjökusten och en rad hansastäder grundlades vid Östersjöns strand och i synnerhet vid flodmynningarna. Några exempel:

Stad Erövrad eller grundad
Riga 1201
Rostock 1218
Reval 1219
Narva 1223
Danzig 1224
Handelsstäder vunna för Hansan under 1200-talets början längs Östersjöns södra och östra kust.

De är alldeles uppenbarligen barn av sina moderstäder. Mycket från gatunät, namn på olika företeelser och stadens lagar är avskrift av moderstadens. Samtidigt drev Tyska Orden en bosättningsoffensiv mot de tidigare slaviska områden stödd av olika s.k. fredliga munkordnar, som missionerade, undervisade i odling mm. Hansan spelade en stor roll i denna expansion.
Under våren 1231 gick Tyska Ordens arme över Vistula(http://sv.wikipedia.org/wiki/Vistula). 1309 etablerades ordens huvudkvarter vid Marienburg (http://sv.wikipedia.org/wiki/Marienburg). 150 år senare behärskade Tyska Orden 93 städer, 1400 byar med 60 000 gårdar. Den tyska expansionen gick inte obemärkt förbi.
Den engelske prästen och filosofen John från Salisbury (född 1115 vid Old Sarum) tog intryck av den tyska expansionen och talade om en allians mellan Frankrike, England och Påven för att stoppa tyskarna.

En österrikisk historiker, Friedrich Heer, ”The Medieval World”, (som jag till stor del stöder mig på här,) kallar det för en orientalisk metod. Efter reformationen var den svenska strukturen klart monolitisk De svenska städerna har byggts upp utan denna dynamiska frihetsaspekt i början av sin utveckling. Här är vi vana vid att kung och kyrka bestämmer. Kungen talar om vad vi får göra och kyrkan vad vi får tro och tycka. Även om rollinnehavarna inte är desamma så bestäms båda sakerna nu för tiden i regeringskvarteren i Stockholm. Det är min tro att Sverige i avsaknad av stadens frihet har gått miste om en väsentlig utvecklingspotential. Det kan mycket väl vara smärtsamma erfarenheter som t ex. Käpplingemorden som har länkat utvecklingen mot mera restriktioner.

4. Episodens lärdomar.
Vad hela den svåra episoden med Vitaliebröder visar är bl.a. en konflikt mellan två helt olika makter:
Danmark, en åtminstone tidvis, relativt mäktig stat, med goda geopolitiska förutsättningar, som vid 1000-talet hade varit mycket mäktig tack vare t.ex. Knut den Store.
Hansan, som var en handelsmakt med helt annan organisationsstruktur. Även om Hansan tvingades att skaffa sig en geografisk struktur som andra stater, var detta egentligen oförenligt med Hansans innersta väsen. Hansan byggdes upp som en utomordentligt flexibel organisation, som egentligen var bäst på att förhandla.
Div. politiska äventyrare, som främst via Margaretas dynastiska svaghet via Danmark kunde etablera anspråk, men på grund av sin resurssvaghet begränsades till defensiva strategier.

Det rationella för alla de som plågades av sjöröveriet hade varit att skära av sjörövarna från handelsutbyte. Man ser idag en sådan antiterroriststrategi hos USA. Men Danmark saknade resurser och Hansan var kluven. Man kan säga att Hansan i det avseendet spelade Frankrikes roll i dagens situation. Terrorism och sjöröveri är svårbekämpade och militära insatser är nödvändiga men otillräckliga medel.

5. Litteratur.
Beckman, Leif: Sjörövare och kapare.
Heer, Friedrich: The Medival World. Weidenfeld and Nicolson London 1962.
Kumlin, Kjell: Käpplingemorden. Ingår i Historia kring Stockholm före 1520. W & W 1965.
Carl Löfving, ( Administration i Västsverige för tusen år sedan. Kulturhistorisk rapport nr 20).1987.
Det var hans licentiatavhandling.